Första dagen på ett nytt livskapitel

 
 

När jag går där i från, utan ett ord så vet vi båda två.

Well the way I feel is the way I write
It isn’t like the thoughts of the man who lies
There is a truth and it’s on our side
Dawn is coming 
Open your eyes
Look into the sun as the new days rise

Jag lyssnar på min inspirations lista på stotify, just nu lyssnar jag på den nya låten med José González. Stay Alive. När jag lyssnar på den så känner jag verkligen hur texten stämde in på mitt liv just precis nu. 

Jag lade ner så otroligt mycket tid på dig, på oss, i ett år.
Jag gav dig hela mitt hjärta, jag överlämnade hela mig själv till dig. Jag var din, och det var något som gjorde mig glad. Vi var som två hjärtan i samma kropp. Jag brydde mig så otroligt mycket om dig. Jag fanns där för dig varje sekund om du behövde mig. Vad gör man inte för den man älskar? 

Jag har berättat för dig, om mitt förflutna, om hur vissa händelser har påverkat min tillit för andra människor. Om hur svårt jag faktiskt har för att anförtro mig åt andra än mig själv. Jag har förklarat hur lögner många gånger skadat mig och om hur negativt påverkad jag blivit utav det. Och du har sett det, i min själ hur hårt det påverkat mig. Ändå gjorde du såhär. 

Jag har kämpat varje dag för att känna tillit för dig, i över ett år. Jag vågade till sist släppa mina spärrar och tillåta mig själv att tro på dina ord. Vilken befrielse. Det kändes för en gångs skull som jag faktiskt kunde lita på någon. Jag som var så glad över det. 

Men, allting som jag kämpat så hårt för att tro på, det raserades. 

Ett år blev det, vi skulle fira våran ett års dag den kvällen. Men så såg jag, vad min magkänsla sagt till mig i ett helt år, då raserades allt. Mitt hjärta slutade slå för några sekunder och hela jag stelnade. Jag tog mina grejer och gick ut emot ån, satte mig på bänken och andades. Andades fritt för första gången på ett år. Nu visste jag, nu visste jag varför jag känt så som jag känt. Min oro, min rädsla, min ångest. Alla de känslorna blev bekräftade, jag hade rätt. Det försvann. 
Även om jag var ledsen, så var jag väldigt lugn. Ovissheten är det värsta jag vet, nu visste jag och jag kunde släppa alla dessa hemska känslor jag känt så pass länge. Jag gick tillbaka, såg dig i ögonen och åkte hem.  

När jag gick därifrån, utan ett ord, då visste vi båda två att detta är sista gången vi ser varandra. Sista gången vi pratar med varandra, sista gången är med varandra. Sista gången. 

Vi hade kunnat sitta på restaurang den kvällen, firat vår ett års dag, jag helt ovetandes om vad som pågår. Jag hade fortsatt leva i lögnen. Men så blev det inte, i stället satt jag på mitt rum, trettio mil i från dig, ensam med mig själv och de hatiska tankarna om dig. 

Tänk vad livet kan vända fort, det är egentligen ganska fascinerande. Att på en sekund, kan allting förändras. Då kan livet helt plötsligt få en helt annan riktning och innebörd. Jag tror på det min handledare på min praktik ofta säger, "man får inte mer än man klarar av"Jag tror på att allt hemskt man tvingas gå igenom i livet, det är vad man måste gå igenom. Att det är alla de sakerna man hoppades på att man skulle slippa, som man ska ta vara på och ta lärdom utav. 

Tänk så tråkigt livet skulle vara om man aldrig stötte på motgångar, att allting bara flyter på helt utan någon som helst problematik. Det är ju när man mår som sämst man börjar reflektera över saker, som vad är egentligen meningen med ens liv? Vad är det egentligen jag vill? Det är oftast när man mår som sämst som man kommer fram till saker, som kan förändra mycket, till något positivt. 

Nu kan jag andas fritt, och vet att en dag så kommer jag kunna vakna upp och se tillbaka på allt det här och känna mig starkare än någonsin. Den dagen kommer, jag känner redan nu att den inte är långt borta. Jag är fri. 

Jag öppnade mitt hjärta, du hade alltid nyckeln, men nu smider jag ett nytt lås, där du aldrig kommer få tillgång igen. 


Went to war for a lovable feeling, tearing together instinct apart.

 
Hej! 
Vart så dålig på att skriva här på bloggen, ber om ursäkt för det för ungefär 111:e gången. Men de senaste två veckorna så har min andra halva, min fina Andreé varit här. Så har inte haft tid för annat. Nu har han åkt hem och plötsligt så blir man väldigt rastlös. Avsked är alltid jobbigt, men såhär jobbigt trodde jag inte att det skulle bli. När man varit med varandra konstant i 2 veckor så vänjer man sig vid varandras sällskap och det blir en vana, men när det plötsligt försvinner så blir det jättetomt. kommer kännas jobbigt att behöva sova ensam i natt när man haft någon som håller om och som funnits breve en i över 2 veckor. Jaja sånt är livet, bara att blicka framåt och se fram emot nästa gång vi kommer ses, vilket antagligen kommer bli nästa helg, annars kommer jag troligtvis få "Andreé abstinens"! haha. för att sammanfatta dessa två veckor, var har vi gjort egentligen? Först och främst firat min 18-års dag vilket innebar utgång. Vi har även fiskat krabbor, badat i havet och varit vid stranden, vart i varberg, vart ute och ätit, åkt på små utflykter, hjälp mormor måla huset, kollat film, myst, spelat en massa minigolf och bara varit, njutit av varandras sällskap helt enkelt. Dessa 2 veckor har varit två utav de bästa veckorna i hela mitt liv. Jag älskar honom, och jag önskar honom verkligen allt vackert för han är verkligen det bästa som jag vet. 
 
Här kommer lite bilder! 

Varbergs fästning 
Varberg
väröbacka 
borrås skåra 
Världens finaste Andreé.


Hej så länge! 

Kära hultsfred, Vi ses nästa år!

hallojsan allesammans!
hultsfredsfestivalen va helt klart bättre än jag trodde!
den va helt sjukt bra, träffa så mycket ROLIGT GALET OCH VACKERT FOLK!
kommer komma upp mycket festival bilder framöver...men dock blev min kamera snodd sista kvällen...vilket suger ganska hårt. tur att jag har mina älskade minnen!

här kommer en mysig bild från hultan 2011!




PUSS PÅ ER ALLA!

Jag står maktlös inför kärleken igen.









(kan påpeka att de enda smink jag har är läppstiftet.)

Jag och min älskade vän Beatrice!

herregud va de bloggas i dag! redan 3.e inläggget för i dag, känns bra att vara igång igen!
tänkte visa liet bilder som jag tog här om dagen när jag va med min underbara och bästa vän Beatrice.

så de blir bara lite smått och gott!  smink och lite andra mysiga bilder! :D


först sminkningen på min fina vän! fixade i ordning hennes bryn också, och fyllde i dom lite med en brun ögonskugga!



denna sminkningen är också jättefin att ha på en bal!  guld och chocklad brunt tillsammans tycker jag är så himla fint! och de framhäver beas grönblå ögon jättemycket.



Bea tyckte de va kul att fota mig när jag sminka mig så här kommer lite  bilder!


OM NI UNDRAR VAD LÄPPSTIFTET HETER SÅ KOMMER DE FRÅN CLAUDIA.
och är nummer 157!  älskar riktigt färgstarka läppar! nästa läppfärg jag ska inskaffa ska bli ett orange läppstift, sommarens färg och de är så snyggt tycker jag!








är fullkomligt kär i beas klargröna ögon...hjärtattack!



läppstiftet jag och bea har på oss är ett skitsnyggt vardagsstift från Make up store och de heter Wobble!

det va alla bilder! :D 
puss och kram på er / Ellen




RSS 2.0